Kapitel 2 - Den gömda stugan

Publicerad 2012-09-26 18:11:00 i Spök gumman,

 
- Pia jag är vilse, vart är du?
- Maliiiin! Malin hjä..
 
Skriket domnade bort.
 
 
Berättelsen fortsätter...
 
 
 
 

Shit, vad hände? Det lät precis som att någon höll för hennes mun eller något liknande. 
- PIA! PIA!!
Då kom jag på att vi fortfarande var vid skolan. Jag sprang och sprang för att komma ut ur skogen. Mitt hjärta dunkade hårt och fort. När jag kom fram till skolan var den helt öde. Jag hörde något gnisla så jag slängde en blick bort mot gungorna och de var i rörelse. Nu började det regna också men det var fortfarande vindstilla. Jag stod och funderade på hur gungorna kunde gunga fast det inte ens blåste. 
 
- HALLÅ!!! skrek jag men inget svar.
 
Jag tog upp min mobil och slog nummret till Pia. Det tutade några gånger sen hördes: "Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället, var god och försök igen om en liten stund." Jag lade på. 
 
Jag sprang in i skogen igen. Då fick jag syn på någonting rött. Jag orkade inte springa längre så jag gick med snubblande steg mot det röda. Några meter ifrån stannade jag men blev tvungen att ta några steg till för att se vad det var. Det var en röd stuga. En sådan där gammal med mossa och gräs på taket. 
 
Jag hörde något innefrån stugan men jag såg inget. Jag tog upp min mobil men den hade stängt av sig. Säkert batteriet tänkte jag.
Jag måste våga gå in dit, det kan vara Pia som är där inne. Jag tog några steg till. Nu stod jag på trappen, jag lyfte på handen och knackade. Dörren öppnades.
 
- Hallå? mina ben kändes som gelé. Pia är du där?
 
Jag stod fortfarande orörilgt kvar i hallen. Jag upptäckte precis att det fanns ett rum till vänster om mig, det var ett kök. Jag stack in huvudet. En dörr stod och slog. Det måste vara dörren till skafferiet. Jag smög fram till dörren och lyckligtvis så satt nyckeln i. Jag öppnade den försigtigt och ut ramlar Pia! Hon låg medvetslös på golvet. Jag hittade en hink med lite vatten i som jag hällde över henne. Hon flög upp!
 
- Pia, åh Pia vad jag har varit orolig! Vad har du gjort?! sa jag förskräckt och pekade på hennes ansikte. Hon var blodig och gul och blå slagen.
- D.. De.. Det var e.. en gumma.., stammade hon fram.
Jag gick fram och gav henne en kram.
- Kom vi går, sa jag och drog henne mot ytterdörren.
 
När jag skulle öppna dörren så visade den sig var den låst och när jag tog tag i handaget för tredje gången kände jag att det var någon som klappade mig på axeln samtidigt hörde jag någon säga:
- Ta det lugnt småbarn jag ska inte göra er illa. Hahahaha!
Jag kände en hård smäll mot huvudet sen blev allting svart..
 
 
Fortsättning följer...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sara Söderlund

Hejsan! Här tänkte jag skriva berättelser/noveller som jag själv har skrivit. Vet inte vad det finns att säga.. Vill ni veta mer om mig så kan ni gå in på http://www.lillamini.devote.se där skriver jag mer om min vardag, tankar osv. Ha det gött!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela