- Hej Melo! sa hon.

- Hej, svarade jag tyst.

- Ska vi dra ner och bada? Det skulle visst vara 28 gradet i vattnet, påstod killen som stod bredvid Johanna.

- Okej, sa alla utom jag som stod tyst.

- Kommer du Molly, nej förlåt, Melo menar jag, sa Johanna.

- Ah, jag kommer. sa jag med blicken fäst vid Albin.

- Vi ses nere vid stranden! skrek killen som stått bredvid Johanna och försvann.

- Vad heter han? frågade jag.

- Pontus, svarade hon och log medan hon följde efter honom med blicken.

 

 

 

Vi träffades nere på stranden. Alla var ombytta till badkläder vilket inte var så konstigt eftersom vi skulle bada. Jag stod kvar med armarna i kors över magen medan alla de andra sprang ner i sjön. 

 

- Kommer du eller? undrade Pontus.

 

Jag tvekade lite men gick sedan ner mot vattenytan och ställde mig på bryggan.

 

- Kom igen nu då, hoppa i! sa Albin.

 

Jag tvekade igen men ställde mig på stegens översta trappsteg.

 

- Är du rädd för vatten eller? skojade Johanna.

- Nej faktiskt inte, svarade jag och tog ett steg till.

 

Då kom Albin och tog ett stadigt tag om min mage och kastade ut mig i vattnet. Jag kände hur det ljumma vattnet omslöt min nästan nakna kropp. Jag tog två stora simtag och stack upp huvudet några meter bort. 

 

- Haha, äntligen i! retades Pontus.

- Mmh, fick han till svar.

 

Vi badade i minst två timmar och sedan gick vi upp till den stora samlingssalen för att äta kvällsmat.

 

- Jag vet vad vi kan göra! hojtade en tjej.

- Vadå? undrade Pontus.

- Vi kan köra sanning eller konsekvens, sa hon glatt.

- Vill vi det? sa Pontus och kollade fundersamt på oss andra.

- Visst, sa vi till svar men jag kände mig lite osäker.

 

Klockan blev säkert 00.00 innan vi slutade.

 

- Okej är det någon som vill sova med oss på bryggan? undrade några av killarna när vi kört klart.

- Ja, såklart vi vill, svarade några tjejer.

- Du då Melo, hakar du på? frågade Johanna mig.

- Nej jag tror inte det.

- Okej godnatt då.

 

 

Jag vaknade av att det bankade på dörren. När jag gnuggat sömnen ur ögonen någorlunda mycket såg jag att Johanna var borta. Jag tog mig nerför sängen med vana rörelser och såg att även hennes säng var bäddad. Medan jag med trötta steg gick mot dörren slängde jag upp mitt långa hår i en slarvig knut. Jag öppnade dörren och till min förvåning stod Albin där. Under två minuter stod vi bara där och tittade på varandra. Han var så fin där han stod med sina slitna jeans, en vanlig simpel vit v-ringad t-shirt och sin stora gråa munkjacka. Hans lätt lockiga hår hade blivit solblekt och hans lena hud hade tagit en mörkare nyans. Och där stod jag i min alldeles förstora sovtröja med håret uppslängt i en slarvig knut och bara ben som var fulla med olika insektsbett från alla sena sommarkvällar. 

 

- Godmorgon, sa Albin med mjuk röst. Jag hörde att Johanna åkt hem idag för att fira sin mamma så jag tänkte göra dig lite sällskap.

- Jaha visst, kom in, sa jag trött och lite chokat.

- Har du sovit gott? undrade han medan han satte sig på Johannas säng.

- Ja det har jag väl, sa jag och satte mig bredvid honom. Har du det?

- Ja, fast enda sen jag vaknade i morse har jag funderat på hur jag ska säga det här. sa han och tystnade.

- Säga vadå? sa jag nyfiket.

- Jag gillar dig väldigt mycket, sa Albin och blev röd som en tomat i ansiktet.

 

Jag satte mig på knä i sängen vänd mot Albin och tittade på honom och log, han var så söt när han skämdes. Jag lutade mig mot honom och våra läppar snuddade varandras, längre än så han vi inte förrän dörren flög upp med en väldig smäll. Det var Pontus.