När jag skulle öppna dörren så visade den sig var den låst och när jag tog tag i handaget för tredje gången kände jag att det var någon som klappade mig på axeln samtidigt hörde jag någon säga:

- Ta det lugnt småbarn jag ska inte göra er illa. Hahahaha!

Jag kände en hård smäll mot huvudet sen blev allting svart..

 

 

 

 

 

När jag vaknade upp kände jag hur det dunkade i huvudet och marken gungade fram och tillbaka. Pia hade också vaknat till men vi satt där Pia började, i skafferiet. Då kom jag på att jag hade en mobil i fickan så jag tog upp den. Till min förvåning var den påslagen och full laddad och täckningen var inte den bästa men det skulle nog gå att ringa. Först testade jag att ringa till mamma men ingen svarade, då ringde jag till polisen.

 

- Hej det är Malin Magnusson. Jag och min kompis, Pia Hansson, är tillfångatagna av någon galen gumma. Hennes stuga ligger mitt ute i skogen.

- Vilken skog? undrade polisen.

- Den som ligger vid Ullaskolan.

- Okej, vi åker direkt.

 

-Pia det har gått fem minuter och de har inte kommit än.

- Ta det lugnt Malin, de kanske har åkt vilse.

- Schhhh! Jag hörde någonting, viskade jag.

- Det kanske är polisen!

 

Jag och Pia började banka och skrika allt vi orkade.

 

- Ta det lugnt där inne, jag öppnar dörren nu. sa polismannen.

 

Han öppnade och vi fick komma ut.

 

- Är ni säkra på att ni inte har låst in er själva här? undrade han.

- Varför skulle vi göra det?

- För att den galne gumman som bodde här är död.

- Så då måste vi alltså ha träffat ett spöke?! undrade Pia.

- Ja om ni är helt säkra på att ni såg henne så.

- Helt bombis, hon slog mig till och med i huvudet med en stekpanna. sa jag.

- Jahaja, kom nu så skjutsar vi hem er.

 

När vi kom hem gick jag och lade mig i sängen för att sova, jag var jättetrött. Jag tänkte igenom dagen där jag låg i sängen, hade vi verkligen träffat ett riktigt spöke?

 

 

Vet ni en sak? När jag och Pia var i den där stugan slog gumman mig och Pia med en stekpanna i huvudet och vi har kvar bulorna än. Det sägs att sår man får av spöken aldrig försvinner...